Klarläggande om Cadillac
Webmastern för Mässing- och Nickel, Lars-Göran
Lindgren, har vid flera tillfällen satt ”1905”
på Trygve Krogsaeters encylindriga Cadillac, det
hände senast i november i notisen med bilder
från Sneglefarten. Detta föranledde Trygve att
skicka in en del kommentarer om tidiga Cadillacs
och i synnerhet sin bil. Därför känns det
viktigt att presentera ett försök till
klarläggande om detta. Innan vi går in på just
Trygves bil behöver titta lite på den tidiga
Cadillachistorien.
Den
första Cadillac modellen började säljas tidigt
1903. Den hade en encylindrig motor placerad
under framsätet. Standardkarossen var en
tvåsitsig Runabout, men många köpte till en
löstagbar Tonneua-bakdel som möjliggjorde att
fler kunde åka med i bilen. Under kalenderåret
1903 tillverkades och såldes 2497
Cadillac-bilar, till detta kan läggas 3
prototyper som byggdes 1902.
I
januari 1904 presenterade Cadillac en förbättrad
modell som fick beteckningen B. Den första
modellen fanns emellertid kvar i produktion
under hela 1904, men nu med beteckningen A.
Modell B hade fått en slags motorhuvsattrapp,
men själva motorn låg fortfarande under
förarsätet. Chassiet på modell B uppvisade flera
skillnader jämfört med modell A. Framaxeln
bestod exempelvis av en I-liknande balk. Modell
B erbjöds med olika karosser: 2-Sitsig Runabout,
4-sitsig Tonneua och 4-sitsig Surrey. Under
kalenderåret 1904 tillverkade Cadillac 2319
bilar och i den siffran ingår således både
modell A och B.
Inför
1905 slopades modell A, med modell B såldes
under en stor del av året. De sista annonserna
med en modell B lär ha publicerats i augusti. I
januari 1905 kompletterades programmet med två
modeller, E och E. Modell E och F var i princip
tekniskt identiska med modell B. Den stora
skillnaden var att motorhuvsattrappen hade ett
mer normalt motorhuvsutseende. Dessutom var
framaxeln nu rörformig.
Modell E erbjöds bara som 2-sitsig
Runabout medan Modell F fanns som 4-sitsig
Touring och 2-sitsig Delivery.
Under
senare delen av 1905 presenterade Cadillac model
C. Det var helt enkelt en modell B som försetts
med den nya motorhuvsattrappen från modell E/F.
Modell C såldes som 2-sitsig Runabout och
4-sitsig Tonneua. Modell C fanns inte med i den
ordinarie katalogen för Cadillacs 1905-modeller,
utan presenterades i en separat katalog.
Modell
C fanns med i annonser mellan oktober och
december 1905. I annonserna sades det att modell
C var en bil för kunder som fortfarande såg
behov av löstagbar Tonneua-bakdel . Men
sanningen var nog istället att modell C var ett
försök att bli av med återstående modell B
chassier.
Totalt
tillverkade Cadillac 4029 encylindriga bilar
under 1905. De var fördelade på B-C-E-F, varav E
och F stod för merparten. Modell C lär endast ha
stått för en liten procentandel. Under 1905 hade
Cadillac dessutom introducerat sin första
4-cylindringa bil, modell D. Åtskilliga modell B
bilar konverterades också senare till modell C
utseende, men dessa kan inte betraktas som
riktiga modell C.
Ovanstående kompakta historik om Cadillacs
tidigaste modeller bygger på information från
flera källor, men mest från Cadillac
Single-Cylinder Register.
Men nu över till Trygves bil som troligen är den
äldsta bevarade Stockholmsdroskan.
Trygve
tror att det kom ett antal Cadillac modell B
chassier till Sverige. Dessa fick sedan karosser
och ”motorhuvar” byggda i Sverige. I ”originalafdelningen”
finns ett par vintriga Stockholmsbilder med
cirka 10 Cadillac droskor. Åtminstone 2 av dessa
bilar har den typ av framaxel som Cadillac
modell B var försedd med. Trygve tror att han
äger en av dessa bilar!
När
Trygve köpte sitt Cadillacprojekt saknades
karossen, men antagligen har bilen ursprungligen
haft ett karosseri motsvarande det som finns på
den Cadillac modell F som Harald Jonsson
renoverade för cirka 50 år sedan, men som numera
finns familjen Rundberg i Hässleholm. Vid köpet
hade Trygves bil en motorhuvsattrap som
förmodligen tillverkats i Sverige med modell E/F
som förebild. Denna ”motorhuv” har Trygve valt
att behålla eftersom det är historisk korrekt.
Trygve
ville ha en bil med Rear Entrance kaross, så vid
renoveringen valde han att kopiera en modell B
kaross som fanns på Harrahs bilmuseum i USA. Vid
renoveringen valde Trygve att använda den
rörformiga framaxeln som kom 1905, men den
konstruktionsmässigt sämre modell B framaxeln
ligger fortfarande i garaget. Det hade varit
fullt möjligt att låta bilen fått en 1904 modell
B motorhuvsattrap och framaxel, men så ville
Trygve inte ha bilen. När det gällde hjulen så
medföljde nytillverkade sådana i dimension
30x3,5 vilket var standard på 1905 års modell F.
Modell B hade som standard annars dimension
30x3.
Trygve
pekar också på att hans bil har 1904 navkapslar,
smörjapparat i mässing och växelspak på insidan
av sätet, alltså typiska 1904 detaljer. Detta
stärker teorin att chassiet levererades från
fabriken 1904. Chassinumret som ligger på
3-tusentalet säger definitivt 1904 och till och
med tidigt 1904.
I
FIVA-passet till Trygves Cadillac står det ”Rebuilt”
vilket är en beteckning som FIVA använder till
bilar utan känd identitet och som är uppbyggda
av delar från olika källor. FIVA daterar
dessutom fordon efter chassiets tillverkningsår
och inte modellår som man gör i USA.
För att
undvika förväntningar om ”originalitet” ska
kanske Trygves bil kallas för ”Cadillac 1904 med
modell C 1905 utseende” eller något likande.
Tilläggas kan att man varje år brukar kunna se
cirka 10 Cadillac-bilar med 1905-utseende i
London-Brighton loppet, där bilarna måste vara
tillverkade senast 31 december 1904.
(2010-12-26)
|