Kent Ekberg, medlem i M&N (Mässing och Nickel), är en av eldsjälarna bakom Arvika Fordonsmuseum. Förutom det och ett intressant fordonsinnehav är han också mannen bakom boken När bilen kom till Värmland. Så här skriver Kent om sitt senaste förvärv:

I min bok “När bilen kom till Värmland” tog jag med bilen med registreringsnumret S1053, en Dürkopp från ungefär 1913, som fortfarande fanns kvar i livet. Jag visste egentligen inget om den, förutom att den fanns i närheten av Ronneby i Blekinge. Jag visste heller inte hur den såg ut, men gick så att säga på hörsägen om att den ändå fanns kvar. Av en märklig, helt slumpartad händelse fick jag erbjudande om att köpa bilen sommaren 2014.
Bilen, eller rättare sagt resterna, fraktades hem till min gode vän och M&N-medlemmen Tore Svensson i Kil som åtog sig att så långt som möjligt restaurera den. ”Du får två år på dig, Sen skall nyckeln sitta i tändningslåset” skojade jag till det, medveten om att Dürkopp av den här årsmodellen varken har startnyckel eller tändningslås!
Emellertid har Tore fått till det, med hjälp av bl.a. Ingemar Olsson, som knackade till en ny vagnskorg. I skrivande stund (februari 2016) återstår tillverkning av nya bakskärmar, bensintank och fotsteg med sparkplåtar. Nya sufflettbågar är under tillverkning. Motorn är hopsatt, men har hittills motstått alla startförsök, det enda som har hänt är att den skjuter salut i avgasröret.
Här kommer lite historia om bilen. Symaskins- och trampcykel-tillverkaren Dürkopp i Bielefeld tillverkade bilar med början 1898 efter förebild av Panhard & Levassor. Biltillverkningen pågick fram till 1928. Företaget finns kvar än idag, sammanslaget med Adler, som också byggde bilar. Min Dürkopp köptes begagnad från Tyskland till Långserud i Värmland i april 1921. Detta var säkerligen ännu en av alla som kom in efter första världskriget och hade köpts för låga priser. Det skall ha kommit järnvägslaster med både personbilar och lastvagnar till Sverige på det sättet. Dürkoppen fick som sagt registreringsnummer S1053 och gick i trafik med samma ägare under hela 1920-talet. Därefter ställdes den av och skrotades. Resterna bärgades i slutet av 1960-talet på gården där den hade stått ända sedan den skrotats.
Just den här modellen av Dürkopp kallas KD och har en fyrcylindrig motor på två liter. Det finns en utmärkt bild av hur en sådan såg ut som ny på Mässing & Nickels hemsida, originalavdelningen, sök på Dürkopp. Den här är mycket typisk för perioden med mässingkylare och dito strålkastare. Sidobelysningen är elektrisk, till skillnad mot huvudbelysningen som har gasljus. Därför har vi satt årsmodellen till 1913, just när gaslysena började ersättas av elbelysning. Det är också viktigt att påpeka att det här inte var någon lyxbil, utan snarare en bruksbil för den tiden. (2016-02-05)