Historiken kring Claes Rocklins Stephens börjar
klarna
Claes Rocklin har börja ta
reda på sin bils historia samtidigt som arbetet
med att utforska bilens uppbyggnad och skick. Så
här berättar Claes med egna ord:
”Historiken över min Stephens
börjar klarna. Landsarkivet i Härnösand, som
digitaliserat alla bilregister från Gävleborgs
län till och med Västerbotten, kunde inte reda
ut Stephensens historia då Länsstyrelsen i
Norrbotten gjort sig av med alla registerkort
från tjugotalet.
Men genom en gammelbilvän,
som har tillgång till ett av de register som
fanns att köpa på öppna marknaden, har jag fått
reda på att bilens registreringsnummer år 1926
var BD522.
Någon gång efter detta år
sålde dåvarande ägaren Stephensen till
lantbrevbäraren i samma by. Denne körde så
småningom bilen till skogs där den skulle bli
ståendes i omkring 35 år tills en bilintresserad
person tog rätt på den.
Det fanns faktiskt två
registrerade Stephensbilar i Norrbotten. Den
ena, med regnummer BD173, ägdes av en
källarmästare E. Kihlberg i Luleå. Den andra,
som överlevde, står i mitt garage. En god
gissning är att min Stephens inköpts begagnad
söderifrån. Det fanns från Gävleborgs län till
Västerbotten runt 30 stycken och en av dessa kan
ju ha funnit vägarna hit.
Likt en obducent går jag nu
igenom bilen, fotograferar och noterar. Försöker
förstå varför man i gången tid gjort si eller
så. Jag har rivit bort ett skatbo av
elledningar, några provisoriskt ihopsurrade,
andra med eller utan isolering. En av
ledningarna var fastklämd mellan motorn och
motorfästet i ramen och att det inte har blivit
kortslutning är ett under.
Den trasiga elektriska
bränslepumpen har jag avlägsnat. Pumpen var
faktiskt monterad på högkant under ramen, vänd
ner mot marken och den hade uppenbarligen någon
gång fått sig en ordentlig törn då den gått i
två delar.
Detta tillsammans med en
rejäl buckla i oljetråget indikerar att bilen i
modern tid varit vid sidan om vägen. Och varför
har man fyllt gammal spillolja i bakaxeln?
Nu har jag lite försiktigt
börjat ta lös den felmonterade brandväggen som
saknar en ordentlig spiklist och ligger an
direkt mot motorn. Torpedplåten var fastspikad
med 40 mm dyckert direkt i denna, men det gick
alldeles utmärkt att klippa av spikarna genom
sticka in en gammal Morakniv mellan plåt och trä
för att sedan slå till med en hammare.
Senare i höst blir det kanske
några vändor till plåtslagaren eftersom
bakskärmarna måste återfå sin ursprungliga form.
Även sidoplåtarna mellan kaross och fotsteg
måste nytillverkas.
Hade hoppats kunna nyttja
bilen som en rullande renovering, men blir
alltmer tveksam då det visar sig att karossen är
slarvigt rostlagad. Här har man spacklat över de
dåliga partierna med Plastic Padding för att
sedan kosta på en lackering. Den röda kulören,
Saginaw Red, var ursprungligen ett tillval och
originalfärgen hette Stephens Blue.
Visste du förresten att
karossen gjordes för hand och att lackeringen
med alla förarbeten tog en månad. Priset blev
naturligtvis därefter.
Återförsäljare vid denna tid
var Richard F. Björkmans Motor A.-B. i
Stockholm. Den som var stadd vid kassa fick
lägga ut hela 18500 kr för denna bil.
Ska ägna mer tid åt att kolla
upp vagnskorgen senare. Nu gäller det att få
Stephensen körbar så att jag kan flytta den 1,5
ton tunga bilen in och ut ur garaget.
Den nya magneten, en 6 polig
American Bosch, är på väg från USA. Enligt
säljaren ska den vara genomgången och servad. Vi
får väl se hur det är med det, då det alltid är
lite grisen i säcken vid sådana affärer!
Man lär något nytt varje dag.
Jag har ju renoverat andra bilar som Chevrolet
1925, Overland 4 1922 och den obligatoriska
T-Forden, men här är allt så annorlunda. En del
av de beslag som jag först trodde var bysmedens
verk har faktiskt visat sig vara original. Men
bilen är ju faktiskt handgjord.
Som tur är får jag då och då
nya bilder och beskrivningar från mina
outtröttliga Stephensvänner i USA. Utan deras
hjälp hade det nog blivit svårare att renovera
bilen. Hälsningar Claes"
(2010-09-22)