Historiken kring Claes Rocklins Stephens börjar klarna

Claes Rocklin har börja ta reda på sin bils historia samtidigt som arbetet med att utforska bilens uppbyggnad och skick. Så här berättar Claes med egna ord:

”Historiken över min Stephens börjar klarna. Landsarkivet i Härnösand, som digitaliserat alla bilregister från Gävleborgs län till och med Västerbotten, kunde inte reda ut Stephensens historia då Länsstyrelsen i Norrbotten gjort sig av med alla registerkort från tjugotalet.

Men genom en gammelbilvän, som har tillgång till ett av de register som fanns att köpa på öppna marknaden, har jag fått reda på att bilens registreringsnummer år 1926 var BD522.

Någon gång efter detta år sålde dåvarande ägaren Stephensen till lantbrevbäraren i samma by. Denne körde så småningom bilen till skogs där den skulle bli ståendes i omkring 35 år tills en bilintresserad person tog rätt på den.

Det fanns faktiskt två registrerade Stephensbilar i Norrbotten. Den ena, med regnummer BD173, ägdes av en källarmästare E. Kihlberg i Luleå. Den andra, som överlevde, står i mitt garage. En god gissning är att min Stephens inköpts begagnad söderifrån. Det fanns från Gävleborgs län till Västerbotten runt 30 stycken och en av dessa kan ju ha funnit vägarna hit.

Likt en obducent går jag nu igenom bilen, fotograferar och noterar. Försöker förstå varför man i gången tid gjort si eller så. Jag har rivit bort ett skatbo av elledningar, några provisoriskt ihopsurrade, andra med eller utan isolering. En av ledningarna var fastklämd mellan motorn och motorfästet i ramen och att det inte har blivit kortslutning är ett under.

Den trasiga elektriska bränslepumpen har jag avlägsnat. Pumpen var faktiskt monterad på högkant under ramen, vänd ner mot marken och den hade uppenbarligen någon gång fått sig en ordentlig törn då den gått i två delar.

Detta tillsammans med en rejäl buckla i oljetråget indikerar att bilen i modern tid varit vid sidan om vägen. Och varför har man fyllt gammal spillolja i bakaxeln?

Nu har jag lite försiktigt börjat ta lös den felmonterade brandväggen som saknar en ordentlig spiklist och ligger an direkt mot motorn. Torpedplåten var fastspikad med 40 mm dyckert direkt i denna, men det gick alldeles utmärkt att klippa av spikarna genom sticka in en gammal Morakniv mellan plåt och trä för att sedan slå till med en hammare.

Senare i höst blir det kanske några vändor till plåtslagaren eftersom bakskärmarna måste återfå sin ursprungliga form. Även sidoplåtarna mellan kaross och fotsteg måste nytillverkas.

Hade hoppats kunna nyttja bilen som en rullande renovering, men blir alltmer tveksam då det visar sig att karossen är slarvigt rostlagad. Här har man spacklat över de dåliga partierna med Plastic Padding för att sedan kosta på en lackering. Den röda kulören, Saginaw Red, var ursprungligen ett tillval och originalfärgen hette Stephens Blue.

Visste du förresten att karossen gjordes för hand och att lackeringen med alla förarbeten tog en månad. Priset blev naturligtvis därefter.

Återförsäljare vid denna tid var Richard F. Björkmans Motor A.-B. i Stockholm. Den som var stadd vid kassa fick lägga ut hela 18500 kr för denna bil.

Ska ägna mer tid åt att kolla upp vagnskorgen senare. Nu gäller det att få Stephensen körbar så att jag kan flytta den 1,5 ton tunga bilen in och ut ur garaget.

Den nya magneten, en 6 polig American Bosch, är på väg från USA. Enligt säljaren ska den vara genomgången och servad. Vi får väl se hur det är med det, då det alltid är lite grisen i säcken vid sådana affärer!

Man lär något nytt varje dag. Jag har ju renoverat andra bilar som Chevrolet 1925, Overland 4 1922 och den obligatoriska T-Forden, men här är allt så annorlunda. En del av de beslag som jag först trodde var bysmedens verk har faktiskt visat sig vara original. Men bilen är ju faktiskt handgjord.

Som tur är får jag då och då nya bilder och beskrivningar från mina outtröttliga Stephensvänner i USA. Utan deras hjälp hade det nog blivit svårare att renovera bilen. Hälsningar Claes" (2010-09-22)

Intresset för äldre traktor och evenemang för dessa tycks öka för varje år. Runt om i landet anordnas så kallade ”Veteranplöjningar”. I Sevalla, ungefär i mitten av triangeln Västerås-Sala-Enköping, har man anordnat sådana plöjningsdagar i drygt 10 år. Till årets plöjningstävling den 18 september kom nästan 30 traktorer, alla äldre än drygt 40 år. Som vanligt manövrerade Bengt Ekblom, Tillberga, den äldsta tävlingstraktorn, en Munktells typ 22 från 1928. Av denna typ tillverkades 1579 stycken mellan 1921 och 1934. Men det var inte dagens äldsta traktor som plöjde, för på plats fanns Munktellmuseet och uppvisningsplöjde med sin nästa äldsta traktor, en Munktells 20-24 från 1920. Mellan åren 1916-1922 tillverkades 328 maskiner av denna typ, av vilka få har överlevt. Det hör nog inte till vanligheterna att detta exemplar tas ut och används för plöjning, men det verkade vara mycket uppskattat. Tyvärr kom en ganska kraftig regnskur strax innan själva plöjningen skulle påbörjas. Men när väl skuren dragit förbi framträdde en tydlig regnbåge som blev en vacker bakgrund. Regnet förde med sig att stubbåkern blev vattensjuk och lerig. De äldsta maskinerna med järnhjul hade en klar fördel jämfört med de nyare gummihjulsförsedda traktorena som sågs slira på fälten.  Slirade gjorde också många av publikens bilar när de skulle åka hem, men som tur fanns det ju många traktorer som kunde hjälpa till att dra. (2010-09-20)

Den så kallade Bjursåsbussen, en Volvo LV61 från 1930, var äldsta fordon i Tunga Rallyt Åkarsvängen som kördes mellan Eskilstuna och Södertälje lördagen den 11 september. Bussen kördes av ägaren Sören Eriksson. Detta var enda fordonen inom Mässing- och Nickelgruppens gräns -1931. Det var dessutom ganska tunt med 1930-talsfordon i det cirka 150 fordon starka startfältet. Mer om rallyt finns att läsa under nyheter på Motorhistoriska Sällskapets hemsida. Bilder på de flesta fordonen i rallyt finns nu upplagda på www.veteranlastbilar.se . Bjursåsbussen ligger för övrigt ute till försäljning på bl.a. Fyndbörsen. (2010-09-16)

Från Viktoria Johnell och Hans-Erik Örtlund kommer nu kompletterande och korrigerande uppgifter om Erik Örtlunds Adler som visades här förra veckan. Då antog webmastern att årgång var 1922 eftersom det var den uppgiften som finns hos transportstyrelsen. Så här säger Viktoria och Hans-Erik i sitt brev: ” Förmodligen tillverkades bilen redan 1917, men den kom till Sverige (Delsbo) och registrerades 1922. Historiken före 1922 är dock oklar men tidstypiska detaljer indikerar på att den är tillverkad 1917.”  Hans-Erik är son till Erik och Inger Örtlund och det är han som återigen satt fart på både Adlern och Overland. Viktoria är blivande sambo med Hans-Erik och det var hon som fick den stora äran att ratta Adlern till marknaden till Falun, med Hans-Erik fick ta hand om Overland denna dag. Det var faktiskt första gången som de kunde åka i var sin gammal bil. (2010-09-15)

Från Michael Johansson i Tandsbyn, Östersund kommer en fråga om någon kan identifiera bildelarna på bilderna. Det är en mässingslykta och en vindruta, båda ska ha tillhört samma bil. På vindrutetorkararmen står det outlokk.meg.co.clev.usa . Lyktan är lite defekt i foten och handtaget, men det är nog inga problem att fixa. Det finns en märkning på lyktan: No 456. Karossen finns också kvar, men är i mycket dåligt skick. Den som vet något om delarna kan kontakta Micke direkt via email , men upplys också webmaster så att svar också kan läggas upp här. Förhoppningsvis kan dessa delar få nya ägare och hamna på någon bil. (2010-09-14)

A-Fordfolket är aktiva, i lördags (11/9) samlades flera i samband med Upplands Fordonshistorikers marknad i Ekebyboda utanför Uppsala. En annan som är flitig är Per Lundström utanför Enköping. Till Uppsala rattade han sin Ford T Touring 1923 på småvägar och undvek regnskurar. T-Forden fick göra A-Fordarna sällskap på grönytorna. Som vanligt hade Pelle med sig kameran och därför kan vi vissa några bilder från evenemanget. (2010-09-13)

Till höger: Enligt transportsstyrelsen

är detta en Ford A Tudor 1930 som

ägs Hans Johan Valdemar i Enskede.

Kylarmaskeringen säger emellertid

1931.

Vid midsommartid nästa år står Automobilhistoriska Klubben som värd och arrangör för årets FIVA World Rally och rallyt har döpts till ”Midsummer World Rally 2011”. Rallyt är öppet för bilar tillverkade senast 1969 och kommer att vara uppdelat i två klasser, pre-war (-1945) och post-war (1946-1969). Maximalt antal fordon är satt till 100.

Rallyt kommer att pågå i en dryg vecka, starten blir i Stenungsund 23 juni och målgång blir det i Lysekil den 2 juli. Den totala sträckan kommer att bli drygt 110 mil, alltså något för dem som tycker att de normala etapperna på Styrkeproven är i minsta laget.

Första etappen går mellan Stenungsund-Jönköping, sedan Jönköping-Linköping, Linköping-Södertälje, Södertälje-Stockholm, Stockholm-Örebro, Örebro-Skövde samt slutligen Skövde-Lysekil. Några dagar kommer att vara fria från ”körning”.

Anmälningsavgiften ska vara betald senast den 31 januari. Detta rally kommer förstås att bli den stora händelsen inom AHK nästa år. Förhoppningsvis får vi se en rejäl grupp med bilar tillverkade före 1931 i detta rally.

Kanske ska vi inom Mässing- & Nickelgruppen fundera på om vi ska göra något kring arrangemanget, vi har ju t.ex. en hel del medlemmar utspridda längs rallyvägen.

AHK har nyligen startat upp en speciell hemsida om rallyt, www.fiva-world-rally.se. Där finns förstås mycket mer information, så ta gärna en titt där. (2010-09-10)

Den 12 september håller Kvardammen hobbybilsauktion i Kungälv. Några av ”objekten” är bilar från 20-talet och början av 30-talet. En täckt 4-dörrars Fiat 520 1928 med registreringsnummer GWF106 ser att vara renoverad, men säljes som rep.objekt då man inte har testat den. En 6-cylindring Morris Morris Oxford Saloon 1931 med registreringsnummer GML948 är en för svenska förhållanden ovanlig modell. Ett intressant renoveringsobjekt är en Republic brandbil från 1929. En EPA-taktor byggd på Buick 1928 kan innehålla värdefulla reservdelar, men man ska kanske bevara fordonet som EPA? En Chevrolet De Luxe Coach 1931 som renoverades för 35 år sedan bjuds också ut. Skicket på denna bil med registreringsnummer KGJ442 bedöms som mycket bra. Mer information och bilder finns på Kvarndammens hemsida www.kvd.se (2010-09-08)

Erik Örtlund med familj är troligen mest kända för det motormuseum som de drivit i Torsång i många år samt den Vabis 1909 som renoverades för drygt 20 år sedan. Denna bil har setts på en del olika evenemang genom åren, t.ex. förra året då den visades upp på Skansen i samband med Motorhistoriska Dagen.

Men till DAK-marknaden i Falun 4 september luftades två andra bilar som ingår i familjens samling. Dels en blå och svart Overland modell 91 Touring 1924 som renoverades för över 40 år sedan. Den bilen har åtminstone tidvis stått på museet i Torsång. Just Overland av liknande typ har ju varit lite aktuellt i år då två sådana således på den omskrivna auktionen i Örebrotrakten tidigare i somras. Var hamnade dessa? Vi har ju även visat Claes Rocklins 22:a här på denna nyhetssida.

Den andra bilen som Örtlund hade med sig till Falun var en tämligen ovanlig Adler 9/24 PS Tourenwagen från 1922. Denna bil har det för tiden typisk tyska utseendet med spetskylare och kaross som är smal nedtill och betydligt bredare längst upp där det finns ett fack för suffletten. Per Lundström från Enköping var påpasslig med kameran varför dessa fina bilder kan visas. (Inom parentes kan nämnas att webmastern mötte denna Adler söder om Rättvik vid ett tidigare tillfälle i år) (2010-09-07)

Stephens 1920 - startförsök

Från Claes Rocklin kommer en rapport om vedermödorna att försöka väcka Stephens-bilen till liv. Så här skriver Claes:

”Ventiljustering och tändningsproblem. Gjorde några startförsök efter ett obligatoriskt oljebyte, men motorn flåsade bara som en gammal ångmaskin.

Vid närmare undersökning framkom att ventilerna med tiden hade fastnat i öppet läge vilket orsakade ett stort glapp i vipparmarna.  Någon har i det förgångna förgäves försökt kompensera detta genom att justera ner ställskruvarna.

Det intressanta med ventiljusteringen på denna Molinemotor är dels att justeringen måste utföras utan att demontera några ventilkåpor då ställskruvarna sitter uppe på topplockets ovansida, dels att spelet inte kan mätas med ett vanligt bladmått.

Ventilkåporna sitter nämligen i topplocket på motorns vänstra sida medan ventilerna sitter längst in till höger, dolda bakom stötstängerna. Ventilspelet ställs alltså in akustiskt med motorn igång. Ställskruvarna dras åt tills motorn haltar och sedan lossas dessa runt ¼ varv.

Jag fick så småningom lös ventilerna genom att försiktigt trycka ner dessa med en mejsel samtidigt som de sprayades med rostolja och kunde nu ägna mig åt den välbehövliga ventiljusteringen.

Efter denna borde motorn ha gått igång. Men icke!

Inriktade mig nu på tändmagneten. Denna gamla Scintilla som sett sina bästa dagar presterade en mager gnista, runt 4 mm. Plockade isär den och vid tändspolen var det bättre, hela 12 mm.

Magneten lider förmodligen av krypströmmar men borde ändå vara funktionabel.

Kollade tändföljd och kablar, justerade in magneten, som stod fel, efter tändläget på cylinder nr 1 och drog på starten. Enda resultatet var en jättelik avgasknall och en svart fläck på garagedörren!

Nu var det nog dags att fundera lite och jag plockade fram min gamla Dyke´s Motor Encyclopedia och läste på lite om tändföljder. – Jodå, det fanns 2 alternativ. Den vanligaste tändföljden på en sexa är nog 153624 men 142635 förekommer också.

Det skulle efter en kontakt med en Stephensägare i USA visa sig att det var tändföljden 142635 som gällde.

Nu har jag inte gjort fler startförsök.

Har i alla fall konstaterat att ventilerna hade fastnat, tändföljden var felaktig, magneten felinställd, tändkablar dragits över grenröret och slutligen att det funnits många rackelmakare som skruvat i motorn före mig.

Får kanske söka mig en ny och bättre magnet om det inte går att hitta nya reservdelar till min Scintilla. Tror inte att Scintillamagneten är original. Möjligen ska denna vara av fabrikat Delco eller nåt annat.

Kanske Mässing och Nickelgruppens förhoppningsvis alerta medlemmar kan bistå med råd och dåd?

Hälsningar Claes Rocklin”

Säkerligen är det många som väntar spänt på fortsättningen.

(2010-09-02)

Svenska A-Fordarna tillhörde de klubbar som hade klubbparkering på Eskilstuna Veterandag på Ekeby flygfält den 29 augusti. De hade klubbtält, information, försäljning och en skylt som talade om att här får bara A-Fordar parkera. Kanske ska vi inom Mässing- & Nickel-gruppen fundera på något liknade inför nästa år?  Mer om träffen finns på Classic Motors hemsida, dessutom kommer ett reportage i nästa nummer (10) av tidningen. Foto: Per Lundström (2010-09-01)

Ford A 55B Tudor Sedan 1930 med

skylt som säger "Model A parking only".