|
|
Renaulten utställd på Regent Street Motor Show.
London to Brighton Veteran Car Run 2021
Helgen den 6-7 november var det dags för 2021 års London to Brighton Veteran Car Run, som i år firade 125-års jubileum. Efter fjolårets virtuella ersättare var årets evenemang på plats i Storbritannien, något som var mycket efterlängtat. Lördagen bjöd på utställning av fordon på Regent Street, samt RM Sotheby's Londonauktion, och på söndagen kördes "The Run" från Hyde Park i London till Madeira Drive i Brighton.
Av de drygt 300 anmälda bilarna deltog i år två svenska ekipage. Dels Tekniska museets Renault 1901 med startnummer 44, och dels familjen Arrgård i sin Pope-Toledo 1904 med startnummer 273. Familjen Arrgård är återkommande deltagare, och har kört London-Brighton i flera decennier. Denna gång blev den 46:e i ordningen. Men för Renaultbilen var detta första evenemanget den deltog i på länge. Bilen har funnits i Tekniska museets samlingar sedan 1928, och stod länge utställd på museet i orenoverat skick. Åren 1990-1991 renoverades den av Lars Malmberg, som sedan även deltog i 1991 års London-Brighton. Den gången gick det dock inte hela vägen utan Lars var tvungen att bryta loppet. Nu 30 år senare fick bilen revansch.
Inför resan har bilen genomgått ett ganska omfattande tekniskt arbete under cirka två år, ett arbete som drivits av eldsjälar inom Bil & Teknikhistoriska Samlingarna i Köping. Många större och mindre reparationer har utförts. Allt väsentligt har gåtts igenom och renoverats/justerats: hjul, bromsar, kardanknutar, växellåda, koppling, styrning, smörjning, tändning, bränslesystem m.m. Sista dagarna innan avfärd jobbades det nästan dygnet runt med att få bilen körklar. Totalt hann bilen provköras cirka 12 mil här i Sverige innan Englandsresan.
Väl framme deltog bilen i lördagens utställningen på Regent Street, där den vann pris för bästa utländska ekipage. På söndagen bar det sedan iväg från Hyde Park mot Brighton. Bilens besättning bestod av Mässing&Nickelmedlemmarna Göran Flank och Stefan Edlund, som rattade bilen de cirka 10 milen till målet. Både bilen och dess besättning höll hela vägen, även om motorn kokade i de branta backarna och Stefan fick göra viss service under resans gång. Göran kommenterade dock att utförsbackarna nästan var värst, med de klena bromsarna. Med på plats fanns även representanter från Tekniska museet, avdelningschef Christian Stadius och intendent Anders Lindeberg-Lindvet, som hejade på. Besättningen själva beskriver resan som en stor succé och meddelar att bilen bara går bättre och bättre.
(2021-12-18)
|
Vid utställningen på Regent Street vann ekipaget The Judges Overseas Award.
|
Här rattar Göran Flank Renaulten vid starten från Hyde Park. Bredvid sitter Stefan Edlund.
|
Efter den nästan åtta timmar långa resan får Renaulten vila sig på Madeira Drive efter den lyckade åkturen.
|
Familjen Arrgårds Pope-Toledo 1904 anländer till målet i Brighton. Vid spakarna sitter Carl Olof, och i passagerarsätet Andreas.
|
En av de äldsta deltagande fordonen, en Lutzmann från 1896. Bilen hade startnummer 2, anmäld av Tim Scott, och kördes av Chris Scott.
|
Bertrand var ett kortlivat franskt företag aktivt i Paris i början av seklet. David Fellows kör här sin Voiturette från år 1900 vid starten i London.
|
En av flera deltagande ångbilar, en Locomobile 1901 körd av Anthony Lewis. Totalt sett var tre stycken Locomobiler anmälda till loppet.
|
En av många deltagande De Dion-Bouton. Denna Tourer från 1904 kördes av Kevin Mate. I bakgrunden skymtar en Wolseley 1904 körd av Chris Rolph.
|
En återkommande deltagare, Peter Watters Westbrooks Renault Landaulette från 1903. Denna bil är utrustad med ovanliga hjul med fjädrande ekrar.
|
Den enda deltagande elektriska bilen, en amerikansk Columbia från 1902, kördes omväxlande av Bernard Holmes och Vanessa Tjega.
|
Gordon och Cathy Cobbold deltog med denna Benz Vis-à-vis 1899. Här fotograferade på Madeira Drive.
|
Leon Bollee 1898, körd av Vyvyan Valentine Bewley. Mycket lik den som finns på Tekniska museet.
|
Wolfgang Presinger från Tyskland har precis anlänt till Brighton med sin amerikanska Covert 1904.
|
Denna Delin Voiturette från 1901 kom inte hela vägen i mål sist den deltog (2019). Men i år tog sig Geoffrey Underwood hela vägen till Brighton i sin ovanliga belgiska bil. En bil av samma fabrikat finns på bilmuseet i Rydaholm, ägd av M&N-medlemmen Ingemar Ahlqvist.
|
En Panhard et Levassor omnibus står uppställd för fotografering på lördagens Regent Street Motor Show. Bilen framfördes av familjen Paalman, och på söndagens resa tog de sig hela vägen till målet i Brighton. Inte dåligt för en bil daterad till 1896.
|
Många deltagare är återkommande och har kört rallyt många gånger förr, men denna amerikanska Haynes Apperson från 1903 deltog för första gången. Den nyrenoverade bilen kördes av ägaren Martin Bodenham. Här fotograferad på utställningen på Regent Street.
|
Lars Öhmans Cottereau åter i körbart skick
I senaste numret av Autohistorica presenterar Mässing&Nickelmedlemmen Lars Öhman sina erfarenheter kring renoveringen av motorn till sin Cottereau 15/18 1906. För två år sedan havererade bilen med en förstörd vevaxel, och nu har han äntligen kunnat provköra bilen igen, efter att ha nytillverkat en vevaxel hos en firma i Storbritannien.
(2021-12-18)
|
|
Teknikhistoria presenterar nyfunnen ritning av elektrisk vagn från 1879
I decembernumret av tidningen Teknikhistoria har skribent Mats Karlsson skrivit en artikel om ett intressant fynd han gjort i Riksarkivet. Det handlar om en ritning av en elektrisk vagn gjord redan år 1879 av svensken Leonard Laestadius, son till Tornedalspredikanten Lars Levi Laestadius. Ritningen är del i ett patent till en elektrisk motor med patentnummer 3439 som godkändes av Kommerskollegiet den 10:e oktober 1879. Den beskrivna motorn består av tre stänger försedda med magneter. Den mittersta av dem är ledad och rör sig fram och tillbaka mellan de yttre stängerna när en växelström läggs på och upprepat vänder magneternas polaritet. Vidare beskrivs vagnen vara trehjulig och utrustad med en dylik motor längsmed bakaxeln. Vid kuskbocken sitter styrningen, som påverkar det enda framhjulet, samt ett hastighetsreglage, och under kuskbocken sitter ett batteri. I artikeln påpekar teknikhistoriker Christopher Sylvan att om fordonet faktiskt hade byggts hade den förmodligen haft dålig effekt och verkningsgrad. Men så långt kom aldrig projektet. Patentet löpte istället ut redan efter tre år utan någon tillverkad vagn.
Att bygga elektriska motorer var något som låg i tiden kring slutet av 1870-talet. Vid samma tid gjordes flera framsteg gällande både batteriteknik och generatorer som gjorde det mer praktiskt användbart att konstruera elektriska fordon. Det var förmodligen därför som Laestadius tillsammans med sina finansiärer började rita på fordonet. Ingen av de involverade verkar dock haft specialkunskaper kring just fordon utan det handlar om handelsmän, där flertalet av dem även noteras för ett flertal andra patent inom olika områden. Även om vagnen eller motorn aldrig kom att tillverkas var Laestadius i alla fall en pionjär inom området, och detta är det äldsta kända svenska elbilsprojektet, tjugo år innan Harald Håkansson tillverkade den första svenska elbilen år 1900.
Artikeln finns att läsa i senaste numret av Teknikhistoria, nummer 11 2021. Den är skriven av Mats Karlsson med hjälp och kommentarer från Gert Ekström och Christopher Sylvan.
(2021-12-11)
|
|
Sjunne Amilon hedras vid automobilens 130-års jubileum i Sverige
Foto: Lennart West.
I år är det 130 år sedan automobilen och motorbåten introducerades i Sverige. Bakom dessa nymodigheter stod disponent Sjunne Amilon. Det var han som såg till att en bil kom till Sverige sommaren 1891, genom företaget Zacco, Bruhn & Co, som han var delagare i. Denne Sveriges förste motorman, Sjunne Amilon, har varit näst intill helt bortglömd i 100 år - Fram till nu!
Tidigare i höstas, närmre bestämt fredagen den 1:a oktober, hölls en sammankomst i S:t Martins stall vid Solna kyrka för att belysa Amilons betydelse för den svenska fordonshistorien. Ett flertal fordonshistoriker var inbjudna till denna motorhistoriska lunch, där bilder och berättelser om Amilon och Vulcan presenterades. Under dagen var det även högtidlig invigning av Sjunne Amilons nyrestaurerade grav på Solna kyrkogård. Utöver fordonshistoriker var även släktingar till både Sjunne Amilon och Knut Zacco inbjudna, samt representanter från Solna hembygdsförening, Tekniska museet och FIVA.
Det har även gjorts vissa framsteg i efterforskningarna kring den bil som kom hit 1891. Bilen togs som sagt hit av Sjunne Amilon och hamnade hos Mekaniska verkstaden Vulcan i Norrköping som fick ta hand om den. Bilen levererades av Panhard & Levassor i Frankrike, och länge trodde man att det var just en Panhard & Levassor. För ett antal år sedan kunde dock Björn-Eric Lindh visa att bilen var en Peugeot Typ 2 från 1890, men fram till nyligen har det varit oklart varför det var en Peugeot trots att den köptes från Panhard & Levassor, och varför den var nästan ett år gammal när den såldes till Sverige. Svaret är att Peugeot i tidigt skede hade utsett Panhard & Levassor till att marknadsföra sina bilar. Men de i sin tur var mer intresserade av tillverkning av sina Daimler-motorer, så den första Peugeot-bilen blev stående cirka tio månader innan den såldes till Zacco, Bruhn & Co i Stockholm.
Textunderlag (delvis): Göran Flank
(2021-12-08)
|
|
