Active button  Startsida
Active button  Mässing- & Nickel
  Kontakt
  Nyheter
  Kalendern
  Evenemang
  Bilder/Film
  Tekniska tips
  Forum och länkar
  AHK
 
Nyheter februari 2017
 

Svedinos museum har kraftigt reducerat samlingen

 

Det har väl inte undgått någon aktiv i veteranbilshobbyn att Svedinos Bil- och flygmuseum i Ugglarp, söder om Falkenberg, har under de senaste åren sålt ut ett antal av samlingen, främst på bilsidan. Museet är landets äldsta privata renodlade bilmuseum, det grundades redan 1961 av stockholmsbördige illusionisten Lennart Svedfeldt. Han hade samlat gamla bilar sedan 1950 och i slutet av 50-talet hade han fått ihop så många att han kunde visa upp dem för publik. Efter att ha turnerat med samlingen fick han möjlighet att stationera densamma i byggnader som möjligen kan ha varit gamla hönshus hos sina dåvarande svärföräldrar i Ugglarp, efter gamla kustvägen mellan Falkenberg och Halmstad. På sin tid annonserades museet som landets största med 140 bilar och ett växande antal flygplan.
Lennart Svedfeldt avled 1993 och hans son Björn övertog verksamheten, tillsammans med pappans dåvarande sambo. Numer drivs museet ensamt av Björn och det får väl sägas att han som flygare är mer intresserad av flygplanen i samlingen.
För att undersöka vad som egentligen finns kvar av bilbeståndet, gjorde undertecknad en semestertripp i somras. Jag har varit på museet åtskilliga gånger genom åren, första gången som fjortonåring 1964. Som ”inventeringsunderlag” hade jag en gammal museikatalog från tidigt 1980-tal.
Jag träffade Björn Svedfeldt som berättade att han hade sanerat i samlingen för att minska trångboddheten, som museet sannerligen var känt för. Bilarna var packade som sillar. Om detta var hela sanningen kan man fundera på förstås. Vi får väl utgå från att åtminstone flera bilar utgjorde ett rätt betydande värde. Hur som helst, Björns skäl att sälja är förstås hans egna.
Att bilar säljs ur en samling av Svedinos kaliber kan vara både bra och dåligt. Åtskilliga bilar hade anskaffats av Svedino redan på 50-talet och hade alltså stått på museum i 60 år och det kan ju kanske vara bra att dessa bilar kan komma att renoveras och hamna på vägen igen. Det som kan kännas tråkigt är just detta att en klassisk samling skingrats i viss mån.

Haynes och Pierce- Arrow. Mycket attraktiva bilar, som med någon förvåning har blivit kvar från köpruschen…

Enligt inventeringslistan från 1980-talet har 45 bilar försvunnit ur samlingen. Däremot har 9 bilar tillkommit efter att den här katalogen hade blivit tryckt. För oss i Mässing & Nickel-sfären skall vi titta på de som lämnat museet.
1. Tidaholm lastbil 1907, men 1909 är kanske mer korrekt eftersom fordonet inregistrerades med igenkänningsmärke R27 den 29 april 1909?  Fordonet finns med i museet nuvarande förteckning, men har de senaste åren funnits på Tidaholms museum och där den delvis tycks ha rustats upp. Har funnits i samlingen sedan 1956, då Svedino uppgav att den hittats på ett skrotupplag utanför Västerås.
2. Renault tvåsitsig 1905. Bilen hade gjorts om till Epa-traktor och köptes i Norrland 1958. Ingen uppgift var den nu kan ha tagit vägen.
3. Piccolo 1905. Piccolon var en av de få som Svedino renoverade till körbart skick på 60-talet. Den hade köpts från en hembygdsförening i Växsjötrakten. Såld till norske Styrkeprovsveteranen Torgeir Krogen i Kongsberg och utannonserad igen i Nostalgia i somras. Den blev troligen såld till Tyskland.
4. Daimler 1905. Denna bil som Svedino envisades med att kalla 1905, var snarare av 1910-12 års modell. Bilen anskaffades redan 1956 i Eskilstuna. Bilen såldes troligen till Norge.
5. Opel 1910. Den här Opeln med Malmönummer hade Svedino köpt i Bjurtjärn i Värmland 1960. Opeln uppgavs vara ombyggd till tvåsits med båtbakända och detta skulle ha skett redan på 1910-talet. Okänt var den tagit vägen.
6. Minervette 1911. Denna lilla Minerva hade en encylindrig motor på 8 hk och hade hittats i en skog för nu väldigt länge sedan. Frågan är när denna Minervette egentligen såldes ur samlingen. Jag kan inte riktigt minnas att jag sett den över huvud taget.
7. T-Ford Landaulette 1914 (troligen Town Car 1916). En ovanligare variant av T-Forden med nedfälldbar suflettdel längst bak på bilen. Den hade gått som droskbil i Småland. Okänt var den tagit vägen.
8. T-Ford Runabout 1919. En av den rätt stora samlingen av T-Fordar som nu försvunnit ur museet.
9. T-Ford buss 1920. Ytterligare en T-Ford som lämnat museet. Den hade tydligen gått i trafik i Landskronatrakten och köptes in till museet 1972 med busskaross och allt. Svedino uppgav i katalogen att den skulle renoveras till körbart skick igen, men frågan är om det någonsin gjordes. Nya ägaren kanske ger den gamla Forden en ny chans.
10. Cadillac 1928. Denna fyrdörrars Sedan hade gått som borgarbrandbil i Harplinge norr om Halmstad från 1938 och framåt. Har funnits på museet sedan 1960-talet, men är nu alltså borta och finns troligen på ett privat brandkårsmuseum.
11. Auburn 1928. Denna bil hade också gått som borgarbrandbil i Sjuntorp, söder om Trollhättan, men köpts in till museet redan 1962. På museet stod den som en tvåsitsig roadster, frågan är om den hade varit det från början, eller vid något tillfälle byggts om. Auburnen har sålts vid ett tidigare tillfälle, säkert för minst 10 år sedan. Okänt var den befinner sig idag.
12. Morris 1930. Denna Morris var ombyggd till en sorts tävlingsvagn och hade stått på museet sedan 1960-talet. Okänt var den befinner sig idag.
Bland de bilar som finns kvar i samlingen måste nämnas, fram för allt Gräf & Stift. Bilen bärgades utanför Biskopsudden i Stockholm 1964 efter att ha legat i vattnet i 43 år. Det är också värt att notera att den nu stått på Svedinos museum mycket längre än så, mer än 50 år! Det är också värt att notera att de ovanliga 20-talsamerikanarna Anderson (har varit utannonserad) och Seneca, samt Marquette från 1930 är kvar. Dessutom praktbilarna Haynes och Pierce Arrow. Det bör påpekas att man får ta bilarnas årtalsangivelser med försiktighet, flera har senare tillverkningsår än vad museet uppger.

Text & Foto: Kent Ekberg

Redigering: Lars-Göran Lindgren (2017-02-18/20)


Gräf & Stift har nu stått på museet i mer än 50 år. Torde vara svår att renovera, om det nu överhuvud taget skall göras.


 

 

                                      © 2017 Automobilhistoriska klubben Mässing- & Nickelgruppen webmaster@massingnickel.se