Hundraårsminnet av Sjunne Amilon

Sjunne Amilon

I tisdags, den 24:e november, var det exakt hundra år sedan motormannen Sjunne Amilon gick ur tiden. Och idag, den 29:e november, är det hundraårsdagen av Amilons begravning. Denne man var en pionjär inom den svenska motorismen och introducerade både automobilen och motorbåten till Sverige, men är idag ett i princip helt okänt namn. Detta märks inte minst på hans grav, som fram till nyligen varit så överväxt att det inte gått att se vem som vilar där. Helgen till ära har dock stenen fått en översyn, och ett par kransar pryder nu graven till minne av denne motorpionjär.

Disponent Sjunne Amilons gravsten på Solna kyrkogård, som efter många år har fått lite kärlek. Född 11 mars 1847 och död 24 november 1920. Han ligger begravd tillsammans med makan Maria "Mia" Amilon (1849 - 1929).

Amilon kände personligen de stora europeiska pionjärerna Gottlieb Daimler, Carl Benz, Emile Levassor och René Panhard. Han var själv nere i Europa och besökte Daimler och skrev licensavtal om tillverkning av Daimlermotorer i Sverige. Han besökte Panhard & Levassor och fick prova deras fordon. Han lyckades även övertala dem att skicka en bil till Sverige, till 1891 års industriutställning i Göteborg. Bilen i fråga var en Peugeot, nämligen den första bilen ur den första serien av förbränningsmotordrivna bilar som Peugeot tillverkade. Alltså en Peugeot Typ 2 från 1890. Detta var inte bara Peugeots första serie, utan även den första serietillverkade bilen över huvud taget, med sina totalt fyra exemplar. Peugeot hade året innan besökt Parisutställningen 1889 med sina ångdrivna prototyper, Typ 1. Där stötte de på firman Daimler som visade sina vagnar med förbränningsmotorer. Peugeot hakade på idén och kopierade Daimlers konstruktion till sin Typ 2. I Frankrike innehade Panhard & Levassor licensen för tillverkning av Daimlermotorer, vilket förklarar varför Peugeots bil befann sig hos Panhard & Levassor. Förmodligen pågick det motorarbeten med bilen.

Det är alltså smått fantastiskt att det första exempleret av den första serietillverkade bilen i världen alltså hamnade i Sverige!

Foto taget vid Mekaniska Verkstaden Vulcan.

Bilen som kom till Sverige ställdes alltså ut i Göteborg 1891, och togs hit för firman Zacco, Bruhn & Co:s räkning. Bilen ställdes ut av företagets ombud i Göteborg, Boye & Thoresen, och beskrevs positivt i samtida press som till och med förutspår att petroleumsmotorn troligen kommer att spela stor roll för samfärdseln och att om hundra år behöfva vi inga hästar annat än till lyx! I Peugeots leveransbok kan man läsa att bilen levererades av Peugeot den 4:e juni 1891 till just Zacco, Bruhn & Co, ett företag som Sjunne Amilon även var delägare i åren 1889-92. Dessutom får man veta att den hade motornummer 14, en motor som levererats till Peugeot av Panhard & Levassor året innan, den 15:e mars 1890. Vid den här tiden fanns det största svenska kunnandet inom förbränningsmotorer vid Vulcans verkstad i Norrköping, som innehade den svenska licensen att tillverka Daimlermotorer. Det var därför naturligt att de även fick pyssla om denna, den första automobilen. Dessutom var firman Zacco, Bruhn & Co återförsäljare för Vulcans produkter. I Norrköpings Tidningar kan man läsa att en qvadricycle den 9 juli 1891 provkörts av Vulcan på Norra promenaden i Norrköping, och det nämns även att företaget har två motorbåtar redo för att skickas till Göteborgsutställningen. På det enda kända bevarade fotot ses ett chassi vid Vulcans verkstad, som med all sannolikhet är samma bil. Var bilen sedan tagit vägen efter utställningen är oklart. Det finns flera beskrivningar av bilar med anknytning till Vulcan exempelvis år 1895 och 1899, och i samband med att Vulcan såldes till International Harvester hölls en auktion i oktober 1905 där utropsnummer 105 gällde en automobil för 1½ eff hkr gasoljemotor, gammal. Men om någon av dessa är Peugeot-bilen är i dagsläget oklart.

Amilon var alltså inte bara pionjär från ett svenskt perspektiv, utan även internationellt var han en av de allra första att uppmärksamma detta nya transportmedel, automobilen. I slutet av sitt liv uppmärksammades faktiskt Amilon av den kände motormannen John Nerén, som intervjuade honom i sitt arbete med boken Automobilens historia, den dåtida bibeln för både svensk och internationell bilhistoria. Amilons berättelse finns alltså med i denna bok, men hans minne har sedan med åren fallit i glömska. Detta är en man som borde få mer uppmärksamhet i bilhistorien.

(2020-11-29)

Ny bok om tekniken i det Hallwylska palatset

Tidigare i år fick vi in en förfrågan till Mässing&Nickel från Hallwylska museet. De höll då på med en bok som skulle behandla tekniken i det Hallwylska huset, däribland familjens bilar, och de hade framför allt en del funderingar kring en Mercedes som familjen köpte 1919. Boken har nu blivit färdig, och släpptes officiellt igår, den 26:e november, med ett digitalt boksläpp på museets hemsida.

Ett helt kapitel av boken tillägnas familjens bilar, skrivet av museets intendent Samuel Norrby. Detta var ett tidigare tämligen outforskat område från museets sida, och det visade sig att familjen haft totalt sex bilar, till skillnad från de två som tidigare var kända. Det började med en Fiat 28/40 som köptes från firman Wiklunds år 1908. Bilen hade ett täckt karosseri från Rothschild & Fils, men Hallwyl köpte även en öppen sommarkaross från Freyschuss. Sedan följde en belgisk FN 14/18 som köptes år 1909 och stationerades vid familjens sommarresidens Hildesborg. Året därpå köptes en Fiat 12/15 charabang som främst användes av tjänstefolket på Hildesborg, och senare samma år ersattes även FN-vagnen av ytterligare en Fiat 12/15 med landaulettkarosseri. Samtliga av dessa vagnar var köpta av Wiklunds, men 1914 gjordes valet att byta till Mercedes. Då köptes den Mercedes 22/50 som fortfarande finns bevarad i garaget på Hamngatan 4. Denna levererades med ett öppet torpedkarosseri, men familjen behöll även Fiatens Rothschild-karosseri för vinterbruk. Den sista bilen köptes 1919 och var ytterligare en Mercedes 22/50, som ersatte Fiat-landauletten vid Hildesborg. Denna fick ett mycket påkostat limousinekarosseri från Stockholms Hofslageri AB.

Mercedesen från 1914 använde paret von Hallwyl livet ut. Greve Walther von Hallwyl avled 1921 och efter grevinnan Wilhelmina von Hallwyls död 1930 donerades bilen som museiföremål, tillsammans med hela det Hallwylska palatset, till svenska staten. De två bilarna som fanns stationerade vid Hildesborg ingick inte i donationen utan ärvdes av barnbarnet Margit von Geijer, som senare lät anmäla dem till skrotning.

Boken heter Teknikens Palats och kommer finnas tillgänglig i museibutiken när den öppnar, och finns även att beställa via epost. Mer information om boken och hur den kan beställas finns på museets hemsida: hallwylskamuseet.se

(2020-11-27)

En bevarad Thulin från 1928?

De som är intresserade av Thulin känner säkert till att vi har ett antal Thulin Typ A bevarade i landet, bland annat ett par stycken inom Mässing&Nickel-gruppen. Däremot är mindre känt om vilka öden som mötte prototyperna till Thulin Typ B. En intressant notis från Eric Löfbergs Svenska Veteranbilklubben kan dock läsas i första numret av Autopionjären år 1972. I utdraget, som kan ses här nedan, nämns att en 1928 års Thulin med flat kylare har hittats. Är det någon som känner till om detta rykte visade sig stämma? Den utlovade bilden har i alla fall inte jag stött på, men jag har å andra sidan inte kompletta årgångar av denna tidning. Kan det möjligtvis röra sig om en Typ B som bevarats, eller kan det vara en modifierad Typ A? Eller handlar det kanske om den bevarade Thulin slädbilen, som har en flatare kylare jämfört med spetskylaren på Typ A?

(2020-11-22)

Uppdatering angående den jämtländska Opel 14/38 PS 1918

För ett par månader sedan skrevs här på nyhetssidan om en Opel från 1918 med jämtländsk historia som var till salu i USA. Bilen har nu hittat en ny ägare, och har kommit tillbaka till Europa. Detta meddelar Bart Buts från Belgien, som numera äger bilen. Det är även Bart som skickat in bilderna här nedan.

Bart Buts är en storsamlare när det kommer till Opel, och han har ett antal bilar av detta märke, flera med svensk historia. Han äger bland annat även den Opel som tidigare stod på Svedinos bilmuseum i Ugglarp. Efter många år på museum behövde bilen en rejäl översyn, ett arbete som Bart påbörjade efter han köpt bilen 2013. Den är numera färdigrenoverad och har fått ett färgschema som går i vitt och grönt, till skillnad från den helbruna färgen som bilen bar på museet. Bilen har av Bart identifierats som en modell 10/24 PS. Den är mycket lik den 10/24 som finns i Norge, med samma motor och framaxel, och har dessutom ett chassinummer som bara är några nummer från den norska vagnen.

Bart är även intresserad av allt som rör Opel-bilar från perioden 1899 - 1923, till exempel bilder och broschyrer. Han har även själv ett stort arkiv av bilder och information, och kännedom om många bevarade bilar. Så om ni har något intressant att dela med er av angående tidiga Oplar, ta gärna kontakt med Bart (epostadress finns i bilderna nedan).

(2020-11-14)

Den jämtländska Opeln hos sin nya ägare. Bilen ägdes länge av familjen Ocklind i Bispgården som köpt den i början av 20-talet. Den hade då nummer Z795, och bilen fanns kvar inom familjen ända upp till 90-talet, då den såldes till Tyskland.

Den Opel som tidigare stod på Svedinos bilmuseum, syns här i sin nya skepnad. Bilen hade tidigare nummer M756, som den tilldelats den 22 maj 1919. Ägare var då handelsresanden Johan Victor Åström i Malmö.

Centrum för Näringslivshistoria skriver om Hans Osterman

Här deltar Osterman med en Minerva i KAK:s Vintertävling 1912.

Hans Osterman var en av de tidiga motormännen i Sverige. Detta uppmärksammar Centrum för Näringslivshistoria med en artikel på sin nyhetsportal. Där beskrivs hur Osterman redan 1899 fick åka automobil för första gången, nämligen i Daimlern som tillhört kronprins Gustaf (som i artikeln av misstag blivit ångdriven). Han startade egen försäljning 1908, och snabbt därpå började han sälja Minerva-bilar, som blev mycket populära som taxibilar i Stockholm. Han tävlade även framgångsrikt med Minerva i KAK:s vintertävlingar, där han vann både 1913 och 1914. Senare började man sälja GM-bilar, och 1925 togs den tredje segern i vintertävlingarna, med en Buick, och därmed var den andra vinterpokalen Ostermans för alltid. 1930 byggdes de välkända marmorhallarna och 1933 firas 25-årsjubilem med en dikt i marmor betitlad Jag är automobilen. Artikeln kan läsas på www.BizStories.se.

(2020-11-06)

London to Brighton Veteran Car Run

Idag skulle det årliga evenemanget London to Brighton Veteran Car Run ha gått av stapeln i England, men av förklarliga skäl blev det inte av i år. I stället uppmuntras alla som tänkt delta i rallyt att själva ta en tur med sina fordon och dela med sig av upplevelsen via internet, ett så kallat Virtual Veteran Car Run. Under hela dagen har Veteran Car Run delat både foton och videor på entusiastiska deltagare från runt om i hela världen, via sina sociala medier. Läs mer om det virtuella evenemanget på www.veterancarrun.com.

Här nedan visas några bilder från Autoseums deltagande. De senaste åren har de deltagit i Veteran Car Run med ett par De Dion-Bouton från 1899 respektive 1901 som de förvaltar åt Tekniska museet. Dessa plockades idag fram och kördes en runda i östra Skåne. Även familjen Arrgårds Pope-Toledo samt Pilain fick komma ut ur museet och lufta sig. Pope-Toledon har varit en återkommande deltagare i London till Brighton i många år, och kommer så klart inte stoppas av en liten världspandemi. Starten gick på morgonen kl 09.00 utanför Autoseum och sedan gick färden via Borrby, Löderups strandbad, Glemmingebro, Hammenhögs gästgiveri, Gärsnäs, Gyllebo och Gladsax, för att avslutas runt kl 16.00 i Simrishamn. En sträcka på totalt cirka 9 mil, ungefär lika långt som det vanliga rallyt från London till Brighton. Trots det småruskiga vädret verkar humöret varit på topp, och alla fyra ekipagen tog sig till målet i Simrishamn.

Bilder: Autoseum

(2020-11-01)

Fyra startklara ekipage utanför Autoseum. Främst en De Dion-Bouton tricycle som fick en halvtimmes försprång vid starten.

Pitstop i Östra Nöbbelöv efter en halv mils körning. Pilain 1911 till vänster och Pope-Toledo 1904 till höger.

Uppehåll och byte av besättning vid Löderups strandbad.

Ett stopp i Ingelstad, på väg mot Hammenhög.

Pope-Toleo får en översyn inför avfärden från uppehållet vid gästgivaregården i Hammenhög.

Här passerar De Dion-Bouton Gyllebo på väg mot Gröstorp och sedan mot målet i Simrishamn.

De Dion-Bouton 1901 rullar in i Simrishamn.

Uppställning i Simrishamns hamn efter avklarad resa.