Identifiering av en av Kulturens bilar

Kulturen i Lund har i sina samlingar två stycken bilar. Den ena av dem är en Allvelo, den lilla encylindriga bilen som tillverkades i Landskrona. Den andra är en ännu äldre bil, som länge har varit okänd. Museet själva har inte känt till fabrikatet på bilen eller hur gammal den är. Året 1898 har figurerat i tidningar, och bilen har motor från De Dion-Bouton, varför museet tidigare har beskrivit den som en De Dion-Bouton, daterad till 1890-talet.

Nyligen har dock fabrikatet på denna bil kunnat fastställas till att den är tillverkad av Adlerwerke i Frankfurt. Adler började bygga bilar år 1900, och detta är en mycket tidig Adler-modell. Identifieringen av bilens fabrikat har gjorts med hjälp av Ariejan Bos via Surrey Vintage Vehicle Society.

Det finns tre andra kända bevarade tidiga Adler-bilar, två i Tyskland och en i Storbritannien. En av de tyska finns på Deutches Museum i München och har chassinummer 128. Den brittiska bilen ägs av John Hankin och har chassinummer 135 (och motornummer 5813). Denna bil såldes år 2000 av Christie's och John använder den i vissa rallyn, till exempel London to Brighton Veteran Car Run. Båda dessa bilar är daterade till 1901. Det vore intressant att jämföra dessa med Kulturens bil, men tyvärr har inte chassinumret på deras stått att finna.

Bilen har en 4.5-hästars encylindrig vattenkyld motor från De Dion-Bouton, med motornummer 3811. Detta är ett relativt tidigt motornummer för att vara av 4.5-hästars typen, och enligt den brittiska De Dion-klubben är denna motor tillverkad sent år 1900, eller möjligtvis tidigt år 1901. Bilen har en 3-växlad kraftöverföring med kardan och differential. Ramen består av stålrör och karossen är till största delen tillverkad av trä. Karossen är fyrsitsig och av typ Vis-à-vis, där passagerarna sitter mittemot föraren.

Under de första åren tillverkade Adler ett antal olika modeller, vilka beskrivs ingående i Werner Oswalds Adler-bok. Den första modellen, typ 1, kom år 1900 och hade en tidigare 3.25-hästars De Dion-motor. 1901 kom typ 2, 3 och 4 med 4.5-hästars motorn, och sedan tillkom år 1902 typ 6, 7, 8 och 9 med en starkare 8-hästars motor. Typ 2-4 tillverkades till 1903 och typ 6-9 till 1904. (Det kan noteras att dessa år förmodligen är aningen grovt tilltagna.) Bilen som finns vid Kulturen borde således vara av typ 2 eftersom den har 4.5-hästars motorn och Vis-à-vis-kaross (typ 3 hade Phaeton- och Tonneau-kaross, och typ 4 hade tvåsitsig kaross). Något som dock inte riktigt stämmer är den vertikala styrstången, enligt Oswalds bok var det endast typ 1 som hade vertikal styrstång, resterande modeller hade lutande stång. Dock har Ariejan Bos bevis som tyder på att den raka styrstången fanns på de flesta av modellerna, så Oswalds bok får nog snarare ses som en fingervisning än definitiv fakta.

Historik

Bilen köptes av Sven Kull i Laholm, och var Laholms första bil. Kull innehade en speceri- och manufakturbutik på Stortorget. I några äldre tidningsartiklar sägs bilen ha kommit till Laholm redan 1898 och ha varit i Kulls ägo till circa 1905, men det kan svårligen stämma. Förmodligen kom den snarare till Sverige under något av de första åren på 1900-talet, och användes av Kull i några år. Att Sven hade bilen till ungefär 1905 kan nog stämma, för runt 1907 hade han i alla fall en annan bil. Den nya bilen var en konstruktion från franska Lacoste et Battmann från cirka 1903-1904. Ariejan Bos har återigen hjälpt till med identifieringen. Konstruktioner från Lacoste et Battmann såldes av många olika företag under många olika namn vilket gör det mycket svårt att avgöra vad det är för namn på Sven Kulls bil. Några exempel på möjliga fabrikat är Régal, Napoleon, Achilles, Canterbury, Gamage, Speedwell, och dessutom såles vissa bilar under eget namn Lacoste et Battmann.

Adlern hamnade senare hos lokförare Frans Wilton, någon gång före 1920, och inköptes förmodligen på andra sidan Skånegränsen, möjligen i Hässleholm. Under Frans ägo sattes nya säten i bilen. Efter Frans död fanns bilen kvar hos hans fru Olga Wilton, tills den köptes av fabrikör Ragnar Håkansson på Motorcentralen i Älmhult. Han köpte den till Älmhultsutställningen 1946, och skaffade nya däck och slangar, samt bytte vissa maskinella delar. Efter att en intendent från Kulturen sett bilen i Älmhult, inköptes den år 1946 till museet.

Av de som kommer ihåg Sven Kulls bil beskrivs det att Sven var mäkta stolt över sin bil och körde den så gott som dagligen. Gunnar Iverström minns i en intervju i Laholms Tidning att bilen bland gossarna kallades för "Kulls margarinlåda", eftersom Sven ibland använde bilen som varutransport. Om detta handlar om Svens första eller andra bil förtäljer dock inte historien.

Bilen finns idag förvarad i Kulturens magasin och kan även hittas i museets databas: KM 44634, nu med uppdaterad text och nytagna bilder.

(2019-09-29)

Bilen förvaras i Kulturens magasin i Lund, och har gjort det så länge någon kan minnas. Förmodligen har den inte tagits fram och visats sedan den köptes på 40-talet. Som synes har motorhuven byggts om, eller rekonstruerats, vid någon tidpunkt. Likaså har det främre sätet byggts om.

Den encylindriga motorn från De Dion-Bouton är av samma typ som användes i De Dion-Boutons tidiga bilar. Motorn är av den typ som började tillverkas sent år 1900, vilken utvecklar 4.5 hästkrafter.

Här ses Sven Kull vid ratten i sin Adler. Vid hans sida sitter Carl Henrikson, som jobbade i Kulls butik. Fotot är taget på gården bakom butiken. Foto: Anders Kull.

Några år senare på samma gård ses Sven Kulls andra bil, med igenkänningsmärke M35. Bilen är en konstruktion från franska företaget Lacoste et Battmann. Sven Kull sitter återigen vid ratten, och bredvid sitter Carl Henrikson. I baksätet syns Ellen Kull och Hilda Larsson. Foto: Anders Kull.

Westerqwarn

Under somrarna anordnas veckoträffar runt om i landet. En av dessa är måndagsträffarna i Westerqwarn, i Kolbäck. Där samlas veteranbilar på måndagkvällar under hela sommaren.

Westerqwarn är en gammal kvarn med anor från 1400-talet. På 1500-talet övegick kvarnen i kronans ägo, och kvarnen har sedan varit i bruk fram till 70-talet. Idag används lokalerna till restaurang och konferens.

Bilderna här intill är tagna den 26:e augusti. Denna kväll bjöd på fint väder och ett antal Mässing&Nickel-fordon. Bland annat dök Aros Motorveteraner upp med både Vabis-bil och Vabis-motor.

(2019-09-22)

Mässing&Nickel-medlemmen Pelle Lundström var där med sin T-Ford 1914.

Här ses, längst till vänster, en Riley från 1926 som ägs av Bob Lockley från Västerås. Modellen kallas 11.9, efter antalet skattehästkrafter (enligt RAC-systemet). Modellen byggdes 1925-1928 och hade en 1645 cc fyrcylindrig sidventilsmotor på 42 hästkrafter. På den här tiden var det vanligt att använda Riley-bilar att tävla med och många byggdes om till tävlingsbilar. Vissa av dem brukar kallas "Redwing", eftersom de hade karaktäristiskt rödmålade skärmar och chassi, tillsammans med kaross i polerad aluminium. Bobs bil har genomgått en 48 år lång renovering och är byggd som just en "Redwing". Bilen bredvid är Mässing&Nickel-medlemmen Torbjörn Wahlgrens Ford Modell A Tudor Sedan 1929, med karossbeteckning 55A. Bredvid skymtar även Lars Erikols Chevrolet Serie AB Touring från 1928, även han medlem i Mässing&Nickel.

Aros Motorveteraner i Västerås deltog med den Vabis 1903 som klubben har gjort iordning. Detta är den så kallade Surahammarsbilen som byggdes av Vagnfabriks Aktiebolaget i Södertälje, ett dotterbolag till Surahammars Bruk. Bilen ägs numera av Surahammars kommun, och ställdes nyligen in i MC-museet Gyllene Hjulet.

Aros Motorveteraner deltog även med den Vabis-motor från 1901 som klubben har renoverat. Denna motor satt ursprungligen i den andra bilen som Gustaf Eriksson tillverkade. 1917 köptes den av en skogvaktare som använde den till en vedkap fram till 40-talet, och 1995 införskaffades motorn av Aros Motorveteraner. Resten av bilen skrotades förmodligen på 20-talet.

Denna Ford Modell T från 1923 ägs av John-Eric Johnsson Stiftelse i Västerås.

1927 års Dodge Brothers, ägd av Karl Arne Birger Nordberg från Västerås.

Essex Super Six 1928, ägd av Urban Schulze från Kolbäck.

Södertörnsrundan och Tunga Rallyt

Den 14:e september anordnades en T-Fordrunda i Sörmland, den så kallade Södertörnsrundan. Den arrangerades av Odd Spandow och utgick från hans gård Marieberg i Grödinge. Färden gick sedan till Mörkö, där det åts lunch, för att sedan återvända till Mariebergs gård. Där bjöds det på kaffe och kaka, och en rundvandring i familjens välfyllda garage. Av de åtta deltagande ekipagen var det sex stycken som tog sig hela vägen, medan två fick bryta efter diverse problem.

Samtidigt hölls även Tunga Rallyt/Åkarsvängen, i Strängnäs, som anordnas av Motorhistoriska Sällskapet. Även där deltog en Ford, en modell TT från 1922, samt ett par äldre Scania-Vabis och Volvo.

(2019-09-14)

Här anländer Odd Spandow till Mariebergs gård i sin 1922 års T-Ford Touring.

Christer Medins Tudor från 1926 och bakom står Håkan Löfdals Runabout 1923, utrustad med flak.

T-Ford Touring från 1924, ägd av Alexander Engström från Nykvarn, anländer till Marieberg.

Claes Holström, från Norrtälje, med sin T-Ford Touring från 1923.

Roger Andersson, från Stockholm, lämnar andra kontrollen vid Hölö kyrka i sin Ford TT från 1922.

Denna Volvo LV60 från 1930 kördes av Volvos Veteranfordonsklubb, från Vetlanda.

Scania-Vabis 3256 från 1927 efter målgång. Ägd av Lars-Åke Karlsson, Norrtälje.

Höstauktion

Foto: bilwebauctions.se

Bilweb Auctions har nu dragit igång ytterligare en auktion, den så kallade höstauktionen. Utbudet av Mässing och Nickel-bilar är skralt, och består av ett par A-Fordar samt en 1931 års Volvo. Volvon är en PV652 som säljs av bilsamlaren Lindor Gustavsson i Skövde. Den köptes av honom någon gång i slutet av 50-talet eller i början av 60-talet, och har stått undanställd sedan dess. Bilens förste ägare var godsägare Carl August Johansson på gården Grimmestorp utanför Tidaholm. Efter andra världskriget togs bilen över av sonen Torsten, och efter hans bortgång införskaffades bilen av Lindor. Se Volvo-annonsen här. Med på auktionen är också en snarlik PV652 från 1932, extrautrustad med frihjul.

Auktionen avslutas den 18-19 september.

(2019-09-13)

Hupmobile Modell R14 1925

Det finns för tillfället ett par svenska bilar till salu på PreWarCar.com. En av dem är en Hupmobile av modell R14, vilken är mycket lik David Croners bil som presenterats här tidigare. Det är Bengt Andersson i Söråker som säljer sin bil från 1925. Bilen är renoverad av Bengt själv, och gick ursprungligen som droskbil i Indal mellan 1925 och 1940. Denna modell har en fyrcylindrig sidventilsmotor på 40 hästkrafter, och är den sista årsmodellen som Hupmobile hade fyrcylindriga motorer. Bilen är till salu för €25,000 och annonsen kan hittas på följande länk.
(Annonsen är numera borttagen och kan hittas arkiverad här.)

(2019-09-12; Uppdaterad 2019-10-30)

Styrkeprovet

Här kommer några bilder från årets Styrkeprov i Lillehammer. Arrangemanget hölls den 1:a till 4:e augusti och anordnades av Norsk Veteranvogn Klubb (NVK). Evenemanget lockade i år till 73 ekipage anmälda till start, varav 13 var från Sverige.

Äldsta ekipaget för i år var Oddvin Aasen med 1906 års REO med startnummer ett, följt av ett par Rover 8 HP från 1908 med startnummer två och tre. En annan bil från 1908 var den Napier som kördes av Anders Elvetun Kristiansen, och som ägs av Haaken Eric Mathisen från Eidsvoll. Denna hade det högre startnumret 28, eftersom Anders ursprungligen var anmäld med Studebaker 1915. Tyvärr kom detta ekipage inte så långt innan de fick problem.

(2019-09-08; Uppdaterad 2019-09-17)

Ingemar Liljegren var anmäld med Steyr Typ V 1924, men körde istället med 1915 års T-Ford Runabout.

Pelle och Barbro Lundströms T-Ford från 1914 står och glänser i solen.

Denna TT-Ford kördes av Roger Andersson från Stockholm.

Scania-Vabis 1917, framförd av Stig och Christina Larsson.

Denna Ford Modell T från 1909 ägs av Roy Nytomt. Detta är förmodligen en av de tolv vagnar som togs till Sverige 1909, och denna fick nummer S7. Efter första världskriget inregistrerades den igen, då med S151.

Oddvin Aasen, från Ørsta, deltog med den äldsta bilen, och hade därmed startnummer ett. Bilen är en encylindrig REO från 1906, och denna bil togs in till Sverige på 80-talet, via Danmark, och ägdes av Conny Lindell.

Två 1908 års Rover 8 HP. Den vänstra ägs av NVK, den högra av Haakon Stray Rodtwitt.

Tore Svensson från Kil deltog med sin Buick Modell 23-45 Touring från 1923.

Till vänster Anders Nilssons Fiat 501 från 1925, och till höger Göran Flanks T-Ford Runabout från 1919.

Sigurd och Grete Bølling, från Asker, deltog med denna Itala Modell AV Tipo 51B från 1925.

Martin och Tove Andersen, från Danmark, deltog i Buick Modell 10 från 1910.

Mikael och Tina Svane med familj, kommer körandes med sin T-Ford Touring 1913.

1908 års Napier, körd av Anders Elvetun Kristiansen, från Dal.

Gunnar Erlandsson, från Boxholm, deltog med sin T-Ford 1919.

Sven-Olov Hansson, från Bergsjö, med sin T-Ford 1920.

Uppkommande evenemang

Lördagen den 14 september, kl 12:30, kommer Aros Motorveteraner lämna tillbaka Surahammarsbilen, Vabis 1903, som de lånat av Surahammars kommun. Detta kommer ske vid MC-museet Gyllene Hjulet, där bilen också kommer finnas för beskådan. Dagen efter, med start kl 10, kommer Aros Motorveteraner att hålla föreläsning och filmvisning om bilen. De kommer dels berätta om arbetet med att återställa bilen till funktionsdugligt skick och dels om deltagandet i 2018 års London-Brighton Veteran Car Run. Läs mer på www.surahammar.se.

I höst kommer det även vid ett par tillfällen hållas Mässing&Nickel-relaterade träffar i AHK-Stockholms klubbstuga i Bromma. Den 4:e november kommer Mässing&Nickel-medlemmarna David Croner och Lars Öhman visa intressanta filmer från 1980-talet och framåt, innehållande filmer från gångna Styrkeprov. Och den 18:e november är det Svenska T-Ford Klubben som traditionsenligt arrangerar filmkväll. Se mer detaljer i Kalendern.

(2019-09-03)

David Croners Hupmobile

Mässing&Nickel-medlemmen David Croner, barnbarn till Rune Möller, har införskaffat ett nytt projekt, en Hupmobile av 1919 års modell. Han har även skrivit en artikel om bilen, som publicerades i senaste Autohistorica (nummer fyra). En kortare version av artikeln kan läsas här nedan, och den fulla artikeln kan även läsas i detta PDF-dokument.

Hundraårig Hupmobile

I KAKs Vintertävling i februari 1920 deltog tre Hupmobile Model R från 1919, alltså systervagnar till just den bil jag har stående i garaget. En av dessa kördes dessutom i tävlingen av den tidigare chefsingenjören på Hupmobile, Ivan Örnberg, som då hade flyttat hem till Sverige igen efter några år i USA. Vintertävlingen var uppdelad i två klasser och en av dessa Huppar vann Klass II.

Agenturen för Hupmobile i Sverige innehades vid denna tid av AB Albert Holmer. Sannolikt var det importören som låg bakom märkets deltagande i Vintertävlingen. Tävlingens Klass I vanns av en Buick Six 1919. Även en sådan har överlevt i Sverige och är under renovering just nu.

Model R ansågs på den tiden vara en tillförlitlig och lättkörd bil med bra kvalité och trots det relativt billig. Den marknadsfördes på grund av detta bland annat som en bil för damer. Detta verkar ha lyckats väl för i de registerpapper jag tagit ut finns ganska många kvinnor med.

Motorn är en 3-liters fyrcylindring sidventilare utan vattenpump, men den har elstart. Växellådan är treväxlad och bilen har bromsar enbart på bakaxeln.

Historik

Lars Lilja sprang på denna Hupmobile år 1958 vid en bensinstation/verkstad i Kallhäll. Dåvarande ägaren hade tänkt bygga om bilen till pickup men det enda som hunnits med var att bakre delen av karossen var avkapad. Lars köpte bilen och hade tänkt renovera den men andra projekt kom emellan och 1962 sålde han bilen till Olle Godin som demonterade den och skulle påbörja en renovering. Något mer än demontering blev aldrig utfört och i början av 70-talet såldes bilen i delar till Leo Koffman i Huddinge. Denne började en upprustning av ramen men sedan gjordes inget mer förutom att Leo hittade lite extra delar runt om i Sverige.

Tyvärr finns inte de gamla registreringsskyltarna kvar och när jag pratade med Lars Lilja fick jag veta att de inte heller satt på bilen när han hittade den. Lars hade kvar lite dokument från när han köpte bilen och han skickade mig detta vilket jag verkligen uppskattar. Bland dessa papper fanns ett kvitto från 1930 när bilen köptes begagnad i Stockholm av Gösta Carlsson hos bilfirma C. Gunnar Jansson. Gösta Carlsson var mannen som Lars Lilja köpte bilen av 1958.

Jag har förhoppningar att detta kommer hjälpa mig att hitta fler uppgifter om bakgrunden och på så sätt kunna registrera in ”rätt” bil igen. Här är Göran en oumbärlig hjälp för mig med sina erfarenheter. Om någon läsare råkar veta vem denne Gösta Carlsson i Kallhäll kan tänkas vara och eventuellt har kontakt med någon familjemedlem så hör av er!

Renovering

Sommaren 2018 blev jag kontaktad av Göran Flank, som hade fått nys om att Leo bestämt sig för att försöka hitta en lämplig köpare av bilen. Göran och Stefan Edlund hade precis kommit hem från en T-Fordträff där detta diskuterats. De tyckte det var dags att jag skulle ha ett eget projekt. Att Göran och Stefan kommit att tänka på mig beror på att jag brukar säga att jag bara är fodervärd åt familjens bilar och inte äger en egen. Min morfar hette Rune Möller och var ganska känd i klubben för framför allt sina engelska bilar. De flesta av dem är kvar inom familjen och jag har arbetat en hel del med dem för att hålla dem rullande.

Efter någon veckas samtal kom vi överens och i september åkte jag tillsammans med Göran och Stefan för att hämta bilen. Det blev en väldigt intressant dag, som jag aldrig klarat utan deras hjälp.

Inom kort började jag tvätta av allt och började montera ihop chassiet för att se vad som eventuellt saknades. Ytterligare ett besök i Huddinge gjordes under hösten då jag fått en överblick om vad jag behövde leta mer noggrant efter. Under denna resa hittades bland annat gaspedal, länkage till gasreglage och topplockspackningen. Under vintern 2018/19 fick jag utanför Gävle tag på en extra bensintank med tanklock samt främre halvan av differentialen. Jag har några lösa trådar att följa upp på andra delar som finns runt om i landet och hoppas på svar under sensommaren.

Ytterligare besök i Huddinge är inplanerat i juli för att leta vidare efter de sista detaljerna som saknas. Kylarlock, strålkastarstag, ett hänke till fjädringen fram samt några klämmor till fälgbanorna är i princip vad jag saknar. Ganska otroligt att bilen är så pass komplett efter att ha flyttats i delar flera gånger och att den skruvades isär redan under 60-talet.

Tanken är att bilen ska behållas i det skick den är i men ses över mekaniskt för att bli en tillförlitlig bil att köra. Det enda negativa jag stött på är två sprickor i motorblocket efter en frostsprängning. Detta ska dock inte vara något större problem att lösa då sprickorna sitter på ”ett bra ställe”. I värsta fall får jag försöka få tag på en extra motor och renovera den istället.

Text och bild: David Croner och Stefan Edlund
(2019-09-01)