Nordiskt Bugatti Meeting på västkusten

Helgen 18-20 augusti genomfördes 2023 års Nordiska Bugattimöte. I år hölls det på västkusten med utgångspunkt från konferensanläggningen Säröhus på Särö utanför Kungsbacka. Totalt deltog ett 20-tal Bugattis av olika modeller. Majoriteten var 1920-talare, några 1930-talare, samt ett par replikor, varav en norskägd Pur Sang. Äldsta bilarna var ett par Typ 30 från 1923-24 och yngst bland originalbilarna var ett par Typ 57:or, en norsk Typ 57 1937 och en dansk Typ 57C 1939. Både lördag och söndag bjöd på åkturer på runt 14 mil om dagen.

(2023-09-26)

Mässing&Nickelmedlemmen Per Hörlén från Enskede deltog med sin Bugatti Typ 38A 1927. Denna bil togs till Sverige 1931 av Uno Ranch som sedan deltog i flera tävlingar med den. På 80-talet hamnade den hos Anders Hörlén som påbörjade renovering. I bakgrunden ses en norsk Typ 57 ägd av Øivind Selvig.

Norskägd Bugatti Typ 30 1924 körd av Ole Kristian Haugen och Else-Marie Haakonsen från Bjerkås. Med denna har de även deltagit i tidigare Styrkeprov. Bilen levererades ny till München och har efter det spenderat hela sitt liv i trakten kring Dresden fram till försäljning på auktion 2015.

Två danska ekipage parkerade utanför Säröhus vid hemkomst på lördagseftermiddagen, efter dagens resa som gått söderut med lunchuppehåll vid Sjögärde Golfklubb. Till vänster en Typ 37 från 1927 ägd av Ulrik Nielsen, och till höger en Typ 30 från 1923 ägd av Nils Hansen.

Här anländer Anders Wahlgren till Särö med sin Typ 23 Brescia.

Carl Anders Magnusson körde denna Typ 51 replika.

Till vänster ses den Bugatti Typ 44 1928 som tillhör Bertil Lindblads Stiftelse i Köping. Till höger ses Andreas Arrgårds Bugatti Typ 43 1927.

Jan Hansson har precis kommit tillbaka efter lördagens etapp. Bilen är en Typ 37 replika som byggdes av Roland Svensson med chassi från Pierre Delliere och kaross från Peel.

En Typ 37 replika som ägs av Oliver Lagne i Saltsjöbaden, och som byggts av Bo Rapp. Bakom ses en dansk Typ 40 1927 ägd av Jette & Frank Studstrup.

Detta är en norskägd Pur Sang, alltså en nybyggd Typ 35 replika från 2011. Detta är ett företag från Argentina som bygger helt egentillverkade replikor av Bugattis, trogna originalet.

Mässing&Nickelmedlemmen Lasse Sannes från Västra Frölunda gjorde en blixtvisit vid Bugattiträffen, med sin Dodge Serie 126 Touring 1926. Han hälsade på efter hemkomsten på lördagseftermiddagen, men var egentligen på väg till en bröllopskörning på Särö.

Mikael Byström har flera stycken Bugatti, både Typ 35 och Typ 37, men av någon anledning fick det bli en Bentley denna helg. Bilen är en 4.5-Litre från 1928. Som så många andra är den ombyggd till detta sportutseende, men ursprungligen var det en Weymann Saloon från karosserifirman J. Gurney Nutting & Co.

Autohistorica skriver om Jonny Eriksson och Tor Lindhe

I senaste numret av Autohistorica finns ett långt reportage om Mässing&Nickelmedlemmen Jonny Eriksson i Rättvik. Han har de senaste åren byggt en T-Ford racer som presenteras i tidningen. Den är byggd på ett 1913-chassi och med 1917-motorblock. Bygget blev klart tidigare i år, och Jonny har redan hunnit med ett antal mil. De som deltog vid T-Fordklubbens sommarrally i Dalarna känner definitivt igen bilen, Jonny deltog nämligen där och var dessutom medarrangör till rallyt. Jonnys nästa projekt får också lite plats i tidningen, nämligen en annan Ford-racer med Mercury-kaross och Darck-delar. Han söker även information om mannen bakom denna bil, Gottfrid Darck. Jonny har för övrigt även resterna av en unik Adelphia i sin ägo. Som tidigare nämnts här på nyhetssidan är denna bil till salu. Är ni intresserade av Adelphia eller vet något om Gottfrid Darck, skriv till redaktören så kan kontakt förmedlas.

En annan artikel i tidningen handlar om Tor Lindhe. Han var fotograf i Trollhättan, och tidig bil- och motorcykelägare. Artikeln är skriven av hans dotter och innehåller en bildkavalkad av hans bilar och motorcyklar, flera av dem från sent 1910-tal och 20-tal. Även några ytterligare äldre fotografier presenteras, på Tors far Werner Lindhe som också var fotograf i Lidköping och hade en trehjulig Cyklonette. Något som inte nämns i artikeln är att Werner Lindhes Cyklonette faktiskt finns bevarad än idag!

(2023-09-24)

Jonnys mässingsford i spartanskt race-stuk fick även pryda omslaget till Autohistorica 4/23.

Werner Lindhes gamla Cyklonette finns numera i Vänermuseets magasin i väntan på att få en riktig utställningsplats.

Föredrag - Clarenore Stinnes - Tävlingsförare och Jorden Runt resenär 1924-1929

Nästa onsdag den 20:e september kl 19-21 bjuder Bil & Teknikmuseet i Köping in till föredrag om Clarenore Stinnes.

Sonen Björn Söderström visar bilder och berättar den spännande historien om sin mor: Clarenore Stinnes - Tysklands främsta kvinnliga racerförare 1924 - 1926 och resan Jorden Runt 1927-1929 - 5000 mil i bil! Ett unikt tillfälle! Välkommen!

En video med lite klipp från dessa äventyr kan avnjutas HÄR.

(2023-09-15)

Stig Franssons Bilmuseum håller öppet under Kungsörs Kulturvecka

Stig Fransson bjuder även denna höst in till sitt bilmuseum under Kungsörs kommuns kulturvecka, 7-8 oktober. Välkomna!

Mer information: Inbjudan (PDF), Affisch (PDF).

(2023-09-12)

Styrkeprøven 2023 Nordsjælland

Till Styrkeprøven var cirka 70 fordon anmälda, varav tio från Sverige. Tyvärr bidrog ovädret veckan innan till att några anmälda deltagare inte hade möjlighet att komma, däribland en från Sverige. Under kördagarna uppskattar jag antalet fordon till cirka 65 på fredagen och cirka 60 på lördagen. Samlingsplatsen var hotellet Bymose hegn i Helsinge, cirka 30 kilometer väster om Helsingør.

För fredagens runda gällde ”Individuel afgang fra hotellet”, från kl.09:30.

På bilden står fyra av de äldsta deltagande fordonen mer eller mindre klara att starta. Närmast kameran är Alexander Erikssons 1907 Ford Model N. Det är det äldsta deltagande fordonet från Sverige. Bakom den står två 1908 Rover 8, och därbakom skymtar en 1908 De Dion Bouton Lukket limousine.

Ännu en trevlig Ford Model T. Det är Hans Eriksson och Christina Forsberg som drar iväg med sin 1913 Ford T Touring.

Roy och Elisabet Appelqvist, klara för uppstigning i sin 1910 Ford T Touring. Lilla Daisy har lagt sig tillrätta i väntan på att få ligga i Elisabeths knä.

Målet för den första etappen på fredagen gick till Dyrehavsbakken, nöjesparken som ligger en bit norr om Köpenhamn. På vägen dit var det en paus för en bensträckare, och en tvåa Gammeldansk som arrangörerna erbjöd den förare (?) som ville ha.

Strax framför entrén till Bakken samlades alla för att därefter köra i kortege, en rejäl slinga genom Bakken, i gånghastighet.

Kul inslag, med kolossalt många åskådare varav de flesta verkade gilla det dom fick se och höra.

Här är det Leif Axbom som kör sin 1923 Ford T Touring med Berit som kartläsare. Bilden tagen av sonen Magnus.

Margareta Björck sträcker på benen, medan Bo verkar pusta ut efter ett antal gupp och växlingar mellan hel- och halvfart. Fotbrädan på hans 1919 Ford T Touring har lockande bekväm sitthöjd, liksom många andra bilar från den här tiden.

På eftermiddagen besökte vi Sommer’s Museum, som kan rekommenderas. Vägen tillbaka till Bymose hegn gick också mestadels på trevliga småvägar, ibland en bit längs kusten mot Öresund.

Tanken var att alla fordonen skulle ställa upp på den stora gräsmattan bakom hotellet, men marken var så pass blöt av regn så att de flesta fordonen - de 52 äldsta - fick ställa upp på parkeringen närmast hotellet.

Vi som hade yngre fordon – vårt startnummer var 53 – fick ställa upp på parkeringen strax utanför hotellområdet.

Åke Lindells röda 1912 BSA Touring. Om ni får möjlighet att beskåda denna i verkligheten någon gång, se till att spana in den lustiga kylarprydnaden. Foto från Leif Axbom.

Denna 1903 Cadillac var det äldsta deltagande fordonet. Ägare till den är Tove och Martin Andersen från Danmark.

På bilden står vår närmaste granne på parkeringen, en 1922 Ford T Pick-Up med startnummer 54. Rolf Södergren med Ann som kartläsare.

På lördagen startade vi i nummerordning, alltså efter bilarnas modellår eller tillverkningsår.

Från starten körde vi till Helsinge centrum, där vi ställde upp på gågatan. Borgmästaren höll ett tal, därefter presenterades deltagarna. Rutten på lördagen kan knappast kallas ”runda”, det var snarare fråga om att vi kryssade fram på småvägar i den nordligaste delen av Sjælland.

Efter lunchen ingick i programmet ett besök hos Mårum Veteranbildele.

Vi hade fällt upp suffletten redan före starten, men det blev inte många droppar förrän fram på eftermiddagen. Men då kom regnet, precis enligt prognosen.

Båda dagarna körde vi till största delen på vägar som gick genom mera kuperad, lummig natur än vad jag skulle ha gissat. Nordsjælland är tämligen tätbebyggt, även längs de mindre vägar som vi körde. De miljöer som vi upplevde längs vägarna, såväl de mindre som de större, var genomgående mycket trevliga. Förvisso var antalet farthinder oräkneligt, men man får ta det onda med det goda. Dessutom var de flesta guppen mycket mjukare än de som jag är van vid i Göteborgstrakten. Så småningom vande jag mig vid att titta noga på hur framförvarande fordon uppförde sig, så jag för det mesta i god tid kunde bedöma om jag skulle behöva växla ner eller inte.

Text: Per-Åke Larsson. Foto: Anna-Karin Larsson (där inget annat anges)
(2023-09-08)

Så när vi kom fram till hotellet satte vi upp de sex sidostyckena på vår 1922 Chevrolet 490 Touring, så att vi skulle slippa sätta oss i en bil med blöta sittdynor när vi på söndagen skulle köra hem till Kungsbacka.

Eskilstuna Veterandag

Förra helgen hölls Eskilstuna veterandag på Ekeby flygfält. Helgen startade i moll, med en riktigt regnig lördag. Detta skapade inte de bästa förutsättningarna. Trots att själva veterandagen på söndagen bjöd på uppehåll och delvis sol hela dagen var det ordentligt blött och lerigt på flygfältet. En och annan bil behövde även lite draghjälp av traktorn. Besöks- och veteranfordonsantalet var också mycket mindre än vanligt, men fortfarande bättre än förra året som ju regnade bort helt och hållet.

Flera Mässing&Nickelmedlemmar dök upp under dagen. T-Fordarna hade faktiskt en egen uppmarkerad fålla under dagen, bredvid A-Fordklubben. Men den var tyvärr inte särsklit välbesökt. Två T-Fordar syntes dock på området, fast i AHK:s klubbruta. Det var M&N-medlemmarna Stefan Edlund och Magnus Wiberg som kört dit sina bilar. Eskilstunabon Ulf Edlund var också på plats, i full AHK-mundering. Han är med i AHK-Eskilstuna som anordnar veterandagen. Han kom dock inte i egen gammelbil, men uppdaterade oss om sin Minerva-renovering som närmar sig färdigställande. Uppstartsförsök har nyligen gjorts, och förutom det är det främst suffletten kvar. Den hoppas vi få se framöver Ulf!

(2023-09-01)

Dagens båda T-Fordar, körda av två återkommande besökare till veterandagen. Stefan Edlunds 1921:a till vänster och Magnus Wibergs alldeles nyrenoverade 1919 till höger. Stefan hade kört dit dagen innan i regnet. Det krävde enligt egen utsago ett frenetiskt arbete med den manuella vindrutetorkaren.

På marknadsavdelningen kunde man hitta denna cykel. Det rör sig om ett hopplock av diverse delar, såsom en ram från Excelsior 1918, V-Twin motor samt växellåda från BSA 1921 och bakhjulsnav från Harley-Davidson 1924. Däcken är klassiska vita Firestone Non-Skid. Ägare är Göran Larsson från Skogstorp.

En av två A-Fordar i A-Fordfållan, en 1931 års Tudor Sedan. Ägare är Rolf Evert Slagbrand från Västerås.

Bo Kennet Andersson från Norsborg äger denna 1931 års Cabriolet. Här är de färdiga för dagen och på väg hemmåt.

Inne i hangaren hade AHK-Eskilstuna en utställning av fordon, väldigt lik förra årets utställning. Här ses dragracingföraren Juan Johanssons Hupmobile Modell A Century Six 1929. Han heter egentligen Jan Johansson och kommer från närbelägna Kvicksund.

Mässing&Nickelmedlemmen Rolf Johansson från Norrköping kom med sin nybyggda ångbil kallad Lykamobile (en Locomobile-kopia). Som vanligt var den snabbt omringad av en skara intresserade åskådare med fullt av ångbilsfrågor till Rolf.

I hangaren visades även den lokaltillverkade motorcykeln Falken. Detta var en lättviktare som tillverkades av Lundin & Kindahls Mekansika Verkstad i Eskilstuna. Tillverkningen startade 1920 och den hade en encylindrig sidventilsmotor på knappt 200cc. Just den här cykeln har brukats av familjen Strengbohm sedan ny, och finns fortfarande kvar i familjen. Den är mycket sliten och patinerad, men komplett.